Friskytten

… i folkpartiledningen? Jag har haft en känsla ett tag av att nästa mål för medias krypskytte är Lars Leijonborg. Senast idag skriver Sydvenskan i en notis på ledarsidan att Metro hävdat att det finns planer på att tvinga bort Leijonborg redan vid nästa landsmöte i september. Det är väl utan tvekan så att det finns intern kritik mot Leijonborg, dels för dataintrångsdebaclet (befogat, men knappast tillräckligt för att fälla honom), dels för valresultatet (delvis obefogat, eftersom en stor del av folkpartiets tapp torde bestå av moderater som inte trodde på Bo Lundgren, men nu har återvänt till moderpartiet). En annan, lite mer obehaglig, tanke är att de vänstersocialliberala i partiet som fått stå tillbaka under Leijonborgs något mer konsekvent liberala politik, drömmer sig tillbaka till den tid då partiet vurmade för regeringssamarbete med socialdemokraterna. Det var under den tiden som vi fick en hel uppvisning i social ingenjörskonst från folkpartiet. Det var också på den tiden som väljarsympatierna svek som mest.

Men det är inte utan att jag får en känsla av att en vänstersväng i folkpartiets politik skulle applåderas på vissa håll i media. Det är inte så länge sedan t.ex. Sydsvenskans ledarsida mycket starkt tog ställning för liberal socialism i form av socialdemokratisk-folkpartistiskt samarbete. Kan den nyvunna liberalismen överleva och stärkas i folkpartiet? Och vem driver egentligen utvecklingen?