jump to navigation

Orwell hade fel januari 25, 2007

Posted by Friskytten in Demokrati, Ideologi och idédiskussion, Rättsväsende.
1 comment so far

Den första dystopiska roman jag läste var George Orwells ”1984”, om ett samhälle som övervakar varje människans minsta steg. Det är skrämmande bild som socialisten Orwell målade upp av det som han såg som riskerna med socialistiska samhällen, såsom de faktiskt såg ut i t.ex. Östtyskland. De dystopiska framtidsåret i Orwells skildring är 1984.

Men Orwell hade fel. Året då övervakningsstaten var ett faktum blev inte 1984, utan 2007. I allt annat hade han väsentligen rätt. Visserligen blev det inte i ett totalitärt samhälle, och det är utan Orwells litterära dramatik och pedagogiska övertydlighet, men det totala övervakningssamhället upprättas här och nu lika fullt. Nu har försvarsminister Mikael Odenberg presenterat ett förslag som ska ge Försvarets Radioanstalt — för övrigt är en militär enhet, och inte en del av rättsväsendet — rätt, i praktiken uppdrag, att till det som kallas avlyssning i kabel, d.v.s. att avlyssna all tele- och datatrafik som passerar in i och ut ur landet. Som modern kommunikation fungerar innebär det i praktiken att precis allting alla svenska gör på internet ska avlyssnas. Och detta utan att finns minsta misstanke om brott eller andra säkerhetshot. Och utan de domstolsbeslut som krävs för polisiär avlyssning idag. Och när detta steg väl är taget är det knappast särskilt långt till allmän avlyssning även av alla telefonsamtal inom landet.

Alla, inklusive du och jag, kommer att avlyssnas och övervakas. Det här är på riktigt nu.

Odenberg lämnar självklart vaga löften om att integriteten inte är hotad av detta. Det är antingen en ren och skär lögn, eller så har Odenberg ingenting lärt och ingenting förstått. Vet Odenberg vad integritet innebär? Jag tvivlar. Redan det faktum att avlyssningen sker är ett intrång i integriteten, alldeles oavsett vad det senare blir av informationen. Odenberg försäkrar oss att Försvarets underrättelsenämnd ska bestämma vad FRA får leta efter, och det ska finnas ett integritetsskyddsråd vid FRA. Men det innebär ju att integriteten utlämnas helt åt övervakarnas godtycke! Integriteten är skyddad bara så länge övervakarna inte anser att de behöver just den informationen. Det är inte ett skydd, det är en rökridå. Och all erfarenhet visar att alla system för övervakning och inhämtning av personlig information kan och kommer att missbrukas. Odenbergs avsikter är säkert helt ärliga, men tyvärr garanterar det ingenting när övervakningen väl är på plats (ett faktum som Anders R Olsson påminde om i sin exposé över dagens journalistik).

Det är hög tid för alla, i synnerhet för oss som röstade borgerligt, att tillskriva våra riksdagsledamöter och statsråd och kräva att Odenbergs lagförslag dras tillbaka eller fälls i kammaren.

Kampanjen fortsätter januari 24, 2007

Posted by Friskytten in Media, Partipolitik.
1 comment so far

Det verkar vara rena tivolit i den svenska pressen. Det går inte en dag utan att man väljer att tolka minsta utspel, minsta antydan till självständigt tänkande och diskussion mellan regeringspartierna som splittring i den borgerliga alliansen, förtroenderas för regeringen, eller på något annat sätt graverande för borgerlighetens sammanhållning. Och kan man inte hitta något sådant kan man alltid hävda att moderaterna dominerar regeringen och har underkuvat de andra partierna. De senaste dagarna har det varit folkpartiledarens utspel om media och presstödet som fått pennorna att glöda lika röda som redaktionerna ibland verkar vara. Idag är det Sydsvenskans Olle Lönnaeus som i sin politikkrönika tror sig förstå sig på läget:

Det är i det läget Lars Leijonborg gör sitt utspel om att helt skrota presstödet — ett renodlat partiförslag som har vet att alla de tre andra partierna i alliansen är emot.

Förklaringen är enkel: Folkpartiet är i desperat behov av uppmärksamhet.

Ja du Olle, det är väl klart att (fp) vill ha uppmärksamhet precis som andra partier, men den implicita jämförelsen med en bortglömd sexåring som hoppar och bankar en smula för att få föräldrarnas uppmärksamhet känns, om du ursäktar, mer än en smula billig. Det är visserligen en smula ovant efter regeringen Persson att ministrar uttalar egna åsikter utan att inhämta chefens godkännande först, men själv väljer jag att se det som ett sundhetstecken. Om inte annat torde det väl visa att tjatet om den moderata dominansen är journalistiskt trams? Alternativet till att diskussionerna inom regeringen — och med en fyrpartiregering är det väl ofrånkomligt att det finns saker att diskutera, och det behöver inte vara en nackdel — förs öppet och de ingående partierna kan föra fram egna förslag, det är ju att alla diskussioner förs bakom lyckta dörrar inom regeringens innersta krets. Då skulle det inte göras några ”splittrande” utspel. Då skulle de ingående partierna verkligen förlora sin identitet. Då skulle den diskussion som nu kan föras av debattörer och allmänhet på basis av de idéer som presenteras vara förbehållen partiledningarna. Då skulle varken journalister, vanliga partimedlemmar eller en intresserad allmänhet kunna följa, kommentera och delta i diskussionen av aktuella idéer, såsom det i viss mån var under Perssons ledning. Kanske är det den ordningen våra journalister skulle föredra? Eller är det bara så att man vill plocka några billiga poäng mot den borgerliga regeringen.

Opinionsbildande public service? januari 10, 2007

Posted by Friskytten in Media.
1 comment so far

DN listar de 20 mest inflytelserika opinionsbildarna i Sverige. På Kulturrevolution konstaterar Carl-Robert Lindgren den slående frånvaron av intellektuella, och överrepresentationen av politiker och proffstyckare. Själv fastnar jag för en annan observation: Journalisterna! Nej, inte ledarskribenterna, de är ju opinionsbildare till yrket. Jag tänker i första hand på 10:e platsen. Där finns ingen mindre än KG Bergström, politikreporter på SvTs Rapportredaktion, och därmed en av Sveriges mest betydande nyhetsjournalister på politikområdet, och dessutom i statlig public service-TV — denna bastion för oberoende, saklig och objektiv bevakning, om man ska tro dess proponenter.

KG Bergström är alltså inte vare sig politiker eller debattör, eller i något annat avseende en person vars uppgift det är att driva åsiktsbildning. Tvärtom är KG Bergström något i sammanhanget så känsligt som politisk nyhetsreporter, d.v.s. hans uppdrag är att objektivt, opartiskt och sakligt meddela och analysera politiska nyheter. Han, om någon, bör undvika att bilda opinion, d.v.s. att torgföra och argumentera för några utvalda åsikter. Detta alldeles särskilt som han genom sin anställning på SvT har att leva upp till public service-idealet. Hans höga placering på DN:s lista över opinionsbildare torde vara ett starkt tecken på att opartisk public service i statlig regi är och förblir ett ouppnåeligt ideal. Just KG Bergström råkar ju dessutom vara en av de mest uppenbart politiskt färgade reportrarna i svenska media överhuvudtaget. Jag minns t.ex. hur han i valrörelsen i höstas, efter en TV-debatt mellan Fredrik Reinfeldt och Göran Persson, tog mindre än tjugo sekunder på sig att utropa den senare till segrare både sakligt och retoriskt, trots att nära nog alla andra bedömare (professionella såväl som lekmän) gjorde motsatt bedömning.

Public service är inte, och kommer aldrig att bli, en säker garant för opartiska, objektiva och fullständiga nyheter. Den enda garantin för det är pluralism på mediemarknaden, så att vi som mediekonsumenter kan ta emot information från flera olika förmedlare.

Det smög sig januari 9, 2007

Posted by Friskytten in Uncategorized.
add a comment

… det blev inte Gunnar Hökmark som ledare för EPP-gruppen i Europaparlamentet. Istället fick vi en jordbrukssubventionskramande fransman. Skräp.

Läs mer om valsåpan hos HAX!

Tillbaka januari 9, 2007

Posted by Friskytten in Meta.
add a comment

Nu är jag tillbaka i bloggosfären igen efter en tids uppehåll för jul, köraktiviteter och jobb, jobb, jobb. Ska försöka vara lite mer frekvent återkommande åtminstone med korta kommentarer, men jag lovar inget. Ett par tuffa månader av avhandlingsskrivande väntar.