jump to navigation

Gymnasieskolan måste anpassas till verkligheten mars 6, 2007

Posted by Friskytten in Skolpolitik, Utbildning och forskning.
2 comments

”Gymnasieskolan måste anpassa matteämnet till verkligheten,” skriver fyra debattörer från olika delar av skola och näringsliv på DN Debatt. Man menar att de flesta matematiklärare är akademiker som ser matematiken som ett värde i sig, snarare än som ett yrkesredskap, och att matematikundervisningen därmed förlorar verklighetsförankring. Jag får ryggmärgsreaktioner av sådant, för skolans vetenskapliga ämnen måste leva för kunskapernas egen skull också. Det är inte bra när skolämnen förlorar markkontakten helt och hållet, men det är också farligt när allt som görs nödvändigtvis måste kopplas till vardagsexempel. Ämnen som matematik och fysik (för att ta dem jag själv kan), men även t.ex. språk måste tillåtas att utmana fantasin, att gå utanför ”Kalle och Lisa ska måla ett staket”.

Men när jag läser artikeln ser jag att det man avser i sin kritik är matematikundervisningen på de yrkesinriktade gymnasieutbildningarna, inte matematikundervisning på gymnasiet generellt. Då blir situationen en annan: Där ligger det alldeles säkert en hel del i kritiken. På dessa utbildningar går, eller bör gå, elever som är ute efter att skaffa sig en yrkesutbildning. Där bör undervisningen inriktas på att ge kunskaper som är direkt, praktiskt tillämpbara i ett specifikt yrke. Där har artikelförfattarna alldeles rätt.

Men varför begränsa sig till matematikundervisningen? Problemet är inte matematikundervisningens dåliga anpassning till yrkesutbildningar på gymnasienivå. Problemet är idén om ett gymnasium där alla utbildningar ska syfta till att ge högskolebehörighet, till att alla ska läsa vidare på högskolenivå. Den reformen ledde till ett gymnasium är ”one sixe fits all” skulle gälla för alla ämnen, men det man istället fick var ”one size fits none”, där undervisningen blir för teoretisk och skild från yrkesverkligheten på yrkesutbildningarna, samtidigt som den inte heller är tillräckligt teoretisk och håller tillräcklig takt för de studieförberedande utbildningarna. Den som läser naturvetenskapligt program, med syfte att läsa vidare inom teknik och naturvetenskap behöver både en annan och mer matematik än den som ska lägga vattenledningsrör.

Det är hög tid att vi får en gymnasieskola som kan ge oss både matematiker och rörmokare.

Var det utbildningsministern, sa du? mars 3, 2007

Posted by Friskytten in Media, Utbildning och forskning.
add a comment

Jag har just slölyssnat, egentligen sysselsatt med annat, på Ekots lördagsintervju med utbildningsminister Lars Leijonborg. Man undrar om intervjuredaktionen egentligen var medveten om att det var utbildningsministern de intervjuade, för intervjun handlade till allra största delen om annat än utbildnings- och forskningspolitik. Synd, för det hade varit intressant att få höra utbildningsministern få lägga ut texten om vad regeringen egentligen vill på utbildnings- och forskningsområdet. Nu begränsades det istället till en rätt ytlig diskussion om förslag till förändringar i hur öppna universiteten ska tvingas vara om sina forskningsresultat, en enligt min mening avsevärt mindre intressant fråga än t.ex. systemet för forskningsfinansiering (som precis orsakat att en begåvad, senior forskare på min egen avdelning beslutat att ta ett erbjudande om en tjänst på ett utländskt universitet), eller för den delen utvecklingen i skolan. Eller varför inte den i dagarna aktuella satsningen på att få forskningsanläggningen ESS till Lund?

Istället intervjuades Leijonborg avsevärt mer ingående om det mediehaussade debaclet kring Carl Bildts aktier, kring konflikträtten på arbetsmarknaden, kring affären med de utvisade egyptierna o.s.v., o.s.v. Det är förvisso relevant att folkpartiledaren får svara för folkpartiets åsikter på flera politikområden, men det här blev mera en halvmesyr till ”sätta dit Leijonborg”-intervju, än en intervju om den politik han förväntas föra. Trots allt var utbildningspolitiken ett av de profilområden som (fp) gick till val på, och rimligen fick man därför också röster från personer med särskilt intresse för utbildning och forskning.

Men jag antar att sådant inte har samma mediala hippfaktor som attacker på Bildt och fackets rätt att driva konflikter mot tredje part.