jump to navigation

Nu har jag tröttnat september 8, 2007

Posted by Friskytten in Dagspolitik, Ideologi och idédiskussion.
2 comments

Jag röstade borgerligt i 2006 års val. Jag inbillade mig inte att det skulle innebära någon liberal revolution, men jag såg med viss tillförsikt fram emot att den socialdemokratiska hegemonin och det socialdemokratiska problemformuleringsprivilegiet skulle brytas. Alliansen var en bra idé. Vi fick ett verkligt borgerligt regeringsalternativ. Fredrik Reinfeldt verkade vara en rätt bra statsministerkandidat, och han hade helt rätt i att styra moderaterna bort från det styva kamrerstänkande och begränsat trovärdiga politik som präglat partiet under Bo Lundgren. En viss ideologisk stringens kunde man väl vänta sig även från de nya moderaterna, tänkte jag. Det viktiga var ju en allmänborgerlig politik, för någon omedelbart liberal omdaning var knappast vare sig möjlig eller önskvärd, och avgjort mindre viktig än att låta andra tankar än de socialistiska styra Sverige. Jag har i mångt och mycket stött alliansregeringen, och framför allt försvarat den mot vad jag anser vara rätt osakliga angrepp både beträffande sammanhållningen och enskilda ministrar. Jag trodde att den här regeringen skulle ha förmågan att bygga ett förtroende som tidigare borgerliga regeringar saknat.

Men jag hade fel. Regeringen har inte infriat några förväntningar, och nu har det faktiskt gått ett år sedan valet. Den här borgerliga regeringens politik är nästan omöjlig att skilja från den socialdemokratiska. På område efter område har regeringen i allmänhet och moderaterna i synnerhet helt och hållet tagit över den socialistiska politik som vi väljare faktiskt röstade bort för ett år sedan. Först tog man över en gammal unken socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik, genom att inte våga ta debatt med (s) och LO. Man har konsekvent undvikit att förklara poängen med de hyggligt liberala åtgärder man trots allt vidtagit. Man har tagit över Bodströms gamla avlyssningsförslag utan att ägna en tanke åt liberala grundvärderingar kring personlig integritet. I EU-politiken lägger man sig platt för alla förslag som kommer från Bryssel, oavsett hur mycket de går emot liberala idéer. Man har inte klarat av att stå upp för elementära demokratiska värden såsom yttrandefrihet på en entydigt sätt. Droppen kom i och med Odenbergs avgång som försvarsminister. Det har därmed blivit tydligt att man även på detta område gått över på vänster planhalva. Ja, faktum är att de tongångar som hörts de senaste dagarna tyder på att man inte nöjt sig med att än en gång bli socialdemokrater, utan har antagit ett perspektiv som hittills mest företrätts av de i försvarssammanhang fullständigt verklighetsfrämmande partierna (v) och (mp). Landets försvar är statens främsta uppgift. Gör den inget annat ska den åtminstone göra detta. Effektivisera gärna i försvaret, vi ska inte slösa med skattemedel, men så länge vi har hundratals statliga myndigheter vars existensberättigande är minst sagt tvivelaktigt finns det inget försvar för den politik man nu för gentemot försvaret.

Nej, Alliansen, det här duger inte. Det var inte det här vi röstade för förra hösten. Den här regeringen duger inte. Den klarar inte av att styra landet. Den klarar inte av att stå upp för sina egna värden. Mitt tålamod är slut. Liksom uppenbarligen flera andras.