jump to navigation

Vissa saker är sig tydligen alltid lika april 19, 2007

Posted by Friskytten in Demokrati, Partipolitik, Va' i ... !?.
1 comment so far

Hos (s)-bloggaren Joel Malmqvist läser jag en alldeles utmärkt bloggpost angående den borgerliga regeringens utnyttjande av utnämningsmakten. Malmqvist påpekar att den borgerliga regeringen inte är ett dugg bättre än den gamla, utan att partitillhörighet och kontakter i regeringen är det avgörande om man vill ha toppjobb i den statliga förvaltningen, med den skillnaden att partiboken i år ska vara blå istället för röd. Det tidigare socialdemokratiska missbruket av utnämningsmakten var förvisso värre, i det avseendet att partiets särställning i kraft av långt och oavbrutet regeringsinnehav givit det möjlighet att sätta djupa spår. Att den borgerliga regeringen följer i de socialdemokratiska fotspåren är ännu värre, ty det är, som Malmqvist säger, hyckleri:

Värst av allt är alliansens hyckleri, att man säger en sak innan valet och sedan gör något helt annat när man själva sitter vid grytorna.

Precis. De borgerliga partierna kritiserade socialdemokraterna hårt på precis den här punkten, men man gör omedelbart likadant själv. Man lovade att införa ett strikt rekryteringsförfarande, men man använder det inte. Det är inget annat än hyckleri. Och då hjälper det inte att försöka slingra sig.

Bättring, kära alliansregering, bättring! Och det snarast! Maktmissbruk är lika fult i borgerliga som socialdemokratiska regeringar.

Rappt och rätt april 17, 2007

Posted by Friskytten in Demokrati, Rättsväsende.
1 comment so far

Så har Landskronarapparna Emilush & Caustic blivit frikända. Bra. Det är visserligen både barnsligt, korkat och provocerande att rappa om att ”hela Landskrona hatar polisen” och att man ska ”starta krig mot grisarna”. Jag hade också blivit upprörd om jag var polis. Faktum är att jag tycker att det rent moraliskt är en smula upprörande trots att jag inte är polis, och texten förstärker bara min avsky mot hip-hopens gangsterkultur. Men som lagmannen i målet uttryckte saken i Sydsvenskan: ”Visst blir man förargad, men jag blir förargad när jag tittar på valdebatterna också och det är inte heller olagligt”. Rätt så! Yttrandefriheten är viktigare än vilka som blir förargade över att man utnyttjar den.

Det är glädjande att det inom rättsväsendet i alla fall fortfarande finns ett försvar för den grundlagsstadgade yttrandefrihet som det är så populärt att vilja avskaffa numera, eftersom någon annars kan råka säga något som gör att någon annan känner sig ”kränkt”.

Sent ska syndaren vakna april 12, 2007

Posted by Friskytten in Demokrati, Media, Partipolitik.
9 comments

Det verkar som om de etablerade partierna börjar upptäcka att sverigedemokraterna inte kommer att försvinna bara för att man ignorerar dem, eller säger att de är onda och avskyvärda. Nu verkar det som om flera partier håller på att omvärdera sin inställning till debatter med (sd). Det är bra. Hittills har man duckat debatten genom att hänvisa till att debatt med (sd) skulle ge partiet legitimitet, samtidigt som man vägrat diskutera just de frågor som (sd) vinner sitt stöd, och därmed sin legitimitet på, av rädsla för rasiststämpeln, vilket fått till följd att (sd) ostört kunna vinna legitimitet som ”sanningssägaren som etablisemanget vill stänga ute”. All mediabevakning av sverigedemokraterna har därmed hamnat på att de ignoreras av etablerade partier, att ligister på vänsterkanten saboterar deras möten (som de har demokratisk rätt att hålla), och på deras enda profilfråga. Även om media anstränger sig för att måla upp en negativ bild av (sd) förstärker de därmed bara den våg partiet rider på: Man bekräftar outsiderrollen och man låter partiet tala enbart i den fråga där man är starka.

En tillnyktring är välkommen. (sd) är här vare sig vi gillar det eller inte, och de måste bemötas. Förhoppningsvis kommer de etablerade partierna nu för det första att tvingas diskutera integrationspolitik för att inte förlora den frågan till (sd), såsom skedde i Landskrona i höstas. För det andra och viktigare är det nu dags för (sd) att sättas på riktigt prov. De etablerade partierna bör diskutera integration internt, mellan sig själva och med väljarna, men det bör inte vara huvudnumret i direkt debatt med (sd). Med (sd) bör man se till att diskutera alla andra frågor. Ansvarsfull rikspolitik kräver att man är insatt i och kan föra en konsekvent politik på alla politikområden. Sålunda: Tvinga (sd) att diskutera arbetsmarknadspolitik, energipolitik, skolpolitik, kulturpolitik, utrikespolitik etc. Då kommer de att avslöjas för den grumliga rasistsekt de trots allt fortfarande är. Om målet är att skrämma bort väljare från (sd), då måste taktiken vara att visa att (sd) är inkompetenta. Det gör man inte genom att låta dem enbart diskutera sin favoritfråga, där de kan ta enkla populistiska poänger.

Med lite tur leder dessutom debatterna till en något mindre enkelspårig medierapportering.

Om ryssländska byggen av järnvägar, gasledningar och järnridåer februari 25, 2007

Posted by Friskytten in Demokrati, Utrikes.
add a comment

Jag vill starkt rekommendera Per T. Ohlssons utmärkta krönika i dagens Sydsvenskan: En man steg på tåget. Ohlsson skriver mycket träffsäkert och förtjänstfullt om den oroande utvecklingen i Ryssland. Följande stycke säger egentligen allt:

Nästa års presidentval är dock en ren formalitet. Det ryska demokratiexperimentet är avslutat. Parlamentet har kuvats. Det finns inget oberoende rättsväsende och inga oberoende nationella TV-kanaler. Regionala överhuvuden utses inte längre i val utan av presidenten. Putin har gjort Ramzan Kadyrov till ledare i Tjetjenien. Kadyrovs milis anklagas för grova brott mot de mänskliga rättigheterna. Det var hans verksamhet som journalisten Anna Politkovskaja höll på att granska när hon mördades.

Våld och trakasserier med rasistiska förtecken hör till vardagen. I höstas, när en spionaffär lett till starka spänningar mellan Moskva och den västvänliga regeringen i Georgien, svarade Ryssland med att deportera hundratals georgier och tvinga georgiskägda företag att slå igen. Skolpersonal beordrades lämna in listor på elever med georgiska namn. Det civila samhället bryts sönder.

I München varnade Putin för ”en värld där det bara finns en herre, en härskare”. Den världen finns redan. I Ryssland.

Ohlsson tar bladet från munnen och säger som det är: Ryssland är de facto inte en demokrati. Landet bör behandlas därefter. Det är mot bakgrund av detta som det planerade bygget av en rysk gasledning genom Östersjön ska ses, men trots att utrikesdeklarationen uppmärksammade den oroande utvecklingen i Ryssland var utrikesminister Bildt tyst i fråga om gasledningen. Herr utrikesministern borde särskilt läsa och begrunda Ohlssons krönika. Vilka förtjänster en rysk gasledning än må ha väger argumenten mot att låta den byggas en demokratiskt tvivelaktig och makthungrig f.d. supermakt. Ohlsson har förstått detta:

Gasledningen är helt enkelt ett led i Rysslands strävan att återta gamla sovjetiska positioner i Östersjöområdet. Det ligger inte i Sveriges intresse: Rysslands förlust var ju Sveriges största säkerhetspolitiska vinst i modern tid.

Orwell hade fel januari 25, 2007

Posted by Friskytten in Demokrati, Ideologi och idédiskussion, Rättsväsende.
1 comment so far

Den första dystopiska roman jag läste var George Orwells ”1984”, om ett samhälle som övervakar varje människans minsta steg. Det är skrämmande bild som socialisten Orwell målade upp av det som han såg som riskerna med socialistiska samhällen, såsom de faktiskt såg ut i t.ex. Östtyskland. De dystopiska framtidsåret i Orwells skildring är 1984.

Men Orwell hade fel. Året då övervakningsstaten var ett faktum blev inte 1984, utan 2007. I allt annat hade han väsentligen rätt. Visserligen blev det inte i ett totalitärt samhälle, och det är utan Orwells litterära dramatik och pedagogiska övertydlighet, men det totala övervakningssamhället upprättas här och nu lika fullt. Nu har försvarsminister Mikael Odenberg presenterat ett förslag som ska ge Försvarets Radioanstalt — för övrigt är en militär enhet, och inte en del av rättsväsendet — rätt, i praktiken uppdrag, att till det som kallas avlyssning i kabel, d.v.s. att avlyssna all tele- och datatrafik som passerar in i och ut ur landet. Som modern kommunikation fungerar innebär det i praktiken att precis allting alla svenska gör på internet ska avlyssnas. Och detta utan att finns minsta misstanke om brott eller andra säkerhetshot. Och utan de domstolsbeslut som krävs för polisiär avlyssning idag. Och när detta steg väl är taget är det knappast särskilt långt till allmän avlyssning även av alla telefonsamtal inom landet.

Alla, inklusive du och jag, kommer att avlyssnas och övervakas. Det här är på riktigt nu.

Odenberg lämnar självklart vaga löften om att integriteten inte är hotad av detta. Det är antingen en ren och skär lögn, eller så har Odenberg ingenting lärt och ingenting förstått. Vet Odenberg vad integritet innebär? Jag tvivlar. Redan det faktum att avlyssningen sker är ett intrång i integriteten, alldeles oavsett vad det senare blir av informationen. Odenberg försäkrar oss att Försvarets underrättelsenämnd ska bestämma vad FRA får leta efter, och det ska finnas ett integritetsskyddsråd vid FRA. Men det innebär ju att integriteten utlämnas helt åt övervakarnas godtycke! Integriteten är skyddad bara så länge övervakarna inte anser att de behöver just den informationen. Det är inte ett skydd, det är en rökridå. Och all erfarenhet visar att alla system för övervakning och inhämtning av personlig information kan och kommer att missbrukas. Odenbergs avsikter är säkert helt ärliga, men tyvärr garanterar det ingenting när övervakningen väl är på plats (ett faktum som Anders R Olsson påminde om i sin exposé över dagens journalistik).

Det är hög tid för alla, i synnerhet för oss som röstade borgerligt, att tillskriva våra riksdagsledamöter och statsråd och kräva att Odenbergs lagförslag dras tillbaka eller fälls i kammaren.

Läsvärt! november 27, 2006

Posted by Friskytten in Demokrati, Ideologi och idédiskussion, Rättsväsende.
add a comment

Det har uppstått en liten, men mycket belysande, diskussion på Sydsvenskans debattsida ”Aktuella frågor”. Idag svarar Pär Ström statsvetaren Mikael Sundström, som här om dagen kritiserade Ströms rapport ”Med storebror i uppfinnarverkstan” (publicerad hos Stiftelsen Den nya välfärden), om nya tekniker på vägen mot övervakningssamhället. Mycket läsvärt!

Sundströms kritik: ”Principlös strategi”
Pär Ströms svar: ”Värna privatlivet”
Pär Ströms rapport: ”Med storebror i uppfinnarverkstan”

Ryska sagor november 25, 2006

Posted by Friskytten in Demokrati, Utrikes.
add a comment

Den före detta KGB-mannen och numera Putin-kritikern Alexandr Litvinenko dog av den förgiftning han drabbades av efter att ha ätit sushi tillsammans med en rysk kontakt. I dag meddelade Sveriges radio att man hittat polonium 210, som dödade Litvinenko, i Litvinenkos på ställen han besökt strax innan insjuknandet. De officiella ryska kommentarerna förnekar naturligtvis all inblandning:

– Ett sådan specifikt fall som gäller Litvenenkos hälsa skulle ingen av våra politiker kunna vara inblandade i, säger Sergej Ivanov, chef för ryska underrättelsetjänsten och den ende som offentligt i tv kommenterat förgiftningen av den förre agenten inom KGB, idag FSB, Alexander Litvinenko.

Fan tro’t! Tvärtom är trenden i Ryssland djupt obehaglig, och pekar entydigt i en enda riktning: Demokratiseringen av Ryssland efter Sovjetunionens fall har avstannat och till och med vänt. Under Vladimir Putins ledning har den ryska staten istället blivit obehagligt auktoritär, pressfriheten kringskärs och kritiska och granskande röster tystas, genom mord om så krävs. De senaste morden, på journalisten Anna Politkovskaja och Alexandr Litvinenko, bär syn för sägen.

Så ser verkligheten ut i ett land som behållit många av strukturerna från tiden som kommunistisk diktatur. SR pekar på något viktigt: Dagens Federalnaja sluzjba bezopasnosti (Federala säkerhetstjänsten, FSB) är det gamla KGB under nytt namn. President Putin själv har sin bakgrund i KGB. Uppgörelsen med kommunismen är nära nog obefintlig i Ryssland. Sovjetunionen föll samman, det var inte en medveten reformation.

Officiella, ryska talesmän kallar Litvinenkos död en tragedi (och det är väl lätt att hålla med om). Jag kallar Kremls beklagande krokodiltårar.

Demokrati och yttrandefrihet är ingenting självklart. Det är värden som måste försvaras när politiska ledare inte vill få sin byk offentligt tvättad.

SD och de politiserade domstolarna november 14, 2006

Posted by Friskytten in Demokrati, Rättsväsende.
add a comment

Jag sitter och lyssnar på P1 Morgon över min mugg morgonkaffe. Idag är upprördheten stor över att Sverigedemokraterna här i Region Skåne kommer att få utse 20 av ca. 300 nämndemän i länsrätten, som bland annat kommer att avgöra mål i Migrationsdomstolen, den domstol där fall som överklagats från Migrationsverket hamnar. Diskussionerna går om huruvida dessa processer kommer att vara rättssäkra när nu Sverigedemokrater kan ta plats där. Naturligtvis är det obehagligt att invandrarfientliga politiker ska sitta och avgöra i känsliga asylärenden, även om det i princip är lagboken, inte partiprogrammet, som ska ligga till grund för bedömningarna. De upprörda presenterar inga lösningar, utan tycker bara att allt nu är så förfärligt (själv har jag svårt att vara mer upprörd över en eller annan Sverigedemokrat än politiker på yttre vänsterkanten). Mer sansad är migrationsministern, som helt riktigt konstaterar att vi har haft allmänna val i Sverige och att detta i demokratisk ordning blivit valresultatet, och då kan vi inte börja ändra demokratins regler i efterhand bara för att för att vi inte gillar valresultatet.

Men Sverigedemokrater i domstolarna är inte problemet utan symptomet. Problemet är det i grunden sjuka nämndemannasystemet, där nämndemännen utses av de politiska partierna. Henrik Alexandersson har under lång tid uppmärksammat problemet med de politiserade domstolarna, och även Johan Ingerö har bloggat om sina erfarenheter som folkpartistisk nämndeman. Tanken med nämndemannasystemet är att nämndemännen ska vara folkets representanter, men i och med att partipolitiskt engagemang i praktiken krävs för att bli nämndeman, medan grundläggande juridisk orientering inte är det, är det istället de politiska partiernas arm in i den dömande makten. Montesquieu skulle vända sig i sin grav. När Sverigedemokrater sitter och bestämmer över asylsökandes öde är inte problemet att ett parti efter ett demokratiskt val behandlas som alla andra partier. Problemet är att domstolarna politiserats, och därmed ger politiker (även Sverigedemokrater) tillgång till rättsväsendet.

Det är hög tid att avpolitisera vår domstolar. Ut med partipolitikerna. Samtliga. Nu!

Världsfrihetsdagen november 9, 2006

Posted by Friskytten in Demokrati, Ideologi och idédiskussion.
add a comment

Idag firar jag min egeninstiftade helgdag världsfrihetsdagen till åminnelse av Kristallnatten 1938, och, i än högre grad, till minne av Berlinmurens fall den 9 november 1989. Mer om mina tankar världsfrihetsdagen finns att läsa i min huvudblogg My Cup of Tea.

I högtalarna klingar Beethovens tonsättning av Schillers ”An die Freude”.

Ska Saddam dö? november 5, 2006

Posted by Friskytten in Demokrati, Ideologi och idédiskussion, Utrikes.
add a comment

Den här bloggen är egentligen tänkt att i första hand behandla svensk politik, men redan i denna andra post finner jag anledning att ta upp en utrikespolitisk fråga, därför att den är principiellt viktig och intressant.

En av de intressantaste rösterna i den politiska blogosfären, Per Gudmundson (något så ovanligt som en journalist med tydlig liberal profil) ställer med anledning av den förmodade kommande dödsdomen mot Iraks före detta diktator Saddam Hussein följande allmänna fråga:

Kan vi klandra irakierna för att de tar livet av Saddam Hussein?

Det finns många omständigheter som gör att vi kan finna förståelse för att man vill straffa en person som Saddam Hussein till döden. Man ska vara bra hjärtlös för att inte förstå viljan att en gång för alla, på det mest slutgiltiga sätt man kan tänka sig, straffa och göra sig av med den man som förtryckt och mördat sitt eget folk under årtionden. Det är lätt att tycka att döden är det enda straff som motsvarar brottets magnitud.

Det är precis det resonemanget som anhängare av dödsstraff världen över anför som argument för varför dödsstraffet ska finnas. ”Om någon dödade din dotter, skulle du då inte vilja döda den människan?” Nu har jag förvisso inga barn, men jag kan ju ersätta dotter med bror, flickvän, eller någon annan av dem jag älskar. Och svaret är självklart att ja, det kan jag föreställa mig att jag i sorg och vrede skulle vilja. Men ett rättsväsende, och för den delen en rättegång mot en diktator (även i ett land som ännu har långt kvar till beteckningen rättsstat), ska inte uppföra sig som en förtvivlad far/bror/pojkvän.

Invändningarna mot dödsstraffet är två: För det första är dödsstraffet irreversibelt. Alla rättsprocesser kan slå fel. Inget rättsväsende är så säkert att en oskyldig aldrig döms. Det är allvarligt nog när en oskyldig sätts i fängelse. Att ens riskera att ta livet av en oskyldig kan aldrig accepteras. Den andra invändningen är mer principiell: Dödsstraffet är grymt och omänskligt. Ingen människa kan ta sig rätten att bestämma över en annan människas liv eller död. Det är en rätt en stat inte kan ta sig. Det är en viktig princip, och vi bör inte rucka på den bara för att brottslingen är en grym diktator. Kanske är det speciellt viktigt att markera att vi inte kan ta oss rätten att sättas oss över ens en psykopatisk despots liv. Om målet är att bygga ett demokratiskt Irak, då är det en markering att inte döma Saddam Hussein till döden, utan till fängsligt förvar för återstoden av hans liv.

Vi kan måhända förstå att irakierna vill döma Saddam Hussein till döden, med tanke på vad han gjort mot det irakiska folket. Men vi bör motsätta oss det. En dödsdom mot Saddam Hussein är inte etiskt försvarbar, hur förståelig den än må vara.

Sedan kan man dessutom resa vissa sekundära invändningar, som att med Saddam skulle en potentiell källa till kunskap om Mellanösterns diktaturer gå i graven. Dessutom skulle det omedelbart göra Saddam till martyr, vilket knappast gangnar några frihetliga ideal.