jump to navigation

Gymnasieskolan måste anpassas till verkligheten mars 6, 2007

Posted by Friskytten in Skolpolitik, Utbildning och forskning.
2 comments

”Gymnasieskolan måste anpassa matteämnet till verkligheten,” skriver fyra debattörer från olika delar av skola och näringsliv på DN Debatt. Man menar att de flesta matematiklärare är akademiker som ser matematiken som ett värde i sig, snarare än som ett yrkesredskap, och att matematikundervisningen därmed förlorar verklighetsförankring. Jag får ryggmärgsreaktioner av sådant, för skolans vetenskapliga ämnen måste leva för kunskapernas egen skull också. Det är inte bra när skolämnen förlorar markkontakten helt och hållet, men det är också farligt när allt som görs nödvändigtvis måste kopplas till vardagsexempel. Ämnen som matematik och fysik (för att ta dem jag själv kan), men även t.ex. språk måste tillåtas att utmana fantasin, att gå utanför ”Kalle och Lisa ska måla ett staket”.

Men när jag läser artikeln ser jag att det man avser i sin kritik är matematikundervisningen på de yrkesinriktade gymnasieutbildningarna, inte matematikundervisning på gymnasiet generellt. Då blir situationen en annan: Där ligger det alldeles säkert en hel del i kritiken. På dessa utbildningar går, eller bör gå, elever som är ute efter att skaffa sig en yrkesutbildning. Där bör undervisningen inriktas på att ge kunskaper som är direkt, praktiskt tillämpbara i ett specifikt yrke. Där har artikelförfattarna alldeles rätt.

Men varför begränsa sig till matematikundervisningen? Problemet är inte matematikundervisningens dåliga anpassning till yrkesutbildningar på gymnasienivå. Problemet är idén om ett gymnasium där alla utbildningar ska syfta till att ge högskolebehörighet, till att alla ska läsa vidare på högskolenivå. Den reformen ledde till ett gymnasium är ”one sixe fits all” skulle gälla för alla ämnen, men det man istället fick var ”one size fits none”, där undervisningen blir för teoretisk och skild från yrkesverkligheten på yrkesutbildningarna, samtidigt som den inte heller är tillräckligt teoretisk och håller tillräcklig takt för de studieförberedande utbildningarna. Den som läser naturvetenskapligt program, med syfte att läsa vidare inom teknik och naturvetenskap behöver både en annan och mer matematik än den som ska lägga vattenledningsrör.

Det är hög tid att vi får en gymnasieskola som kan ge oss både matematiker och rörmokare.

Annonser

Var det utbildningsministern, sa du? mars 3, 2007

Posted by Friskytten in Media, Utbildning och forskning.
add a comment

Jag har just slölyssnat, egentligen sysselsatt med annat, på Ekots lördagsintervju med utbildningsminister Lars Leijonborg. Man undrar om intervjuredaktionen egentligen var medveten om att det var utbildningsministern de intervjuade, för intervjun handlade till allra största delen om annat än utbildnings- och forskningspolitik. Synd, för det hade varit intressant att få höra utbildningsministern få lägga ut texten om vad regeringen egentligen vill på utbildnings- och forskningsområdet. Nu begränsades det istället till en rätt ytlig diskussion om förslag till förändringar i hur öppna universiteten ska tvingas vara om sina forskningsresultat, en enligt min mening avsevärt mindre intressant fråga än t.ex. systemet för forskningsfinansiering (som precis orsakat att en begåvad, senior forskare på min egen avdelning beslutat att ta ett erbjudande om en tjänst på ett utländskt universitet), eller för den delen utvecklingen i skolan. Eller varför inte den i dagarna aktuella satsningen på att få forskningsanläggningen ESS till Lund?

Istället intervjuades Leijonborg avsevärt mer ingående om det mediehaussade debaclet kring Carl Bildts aktier, kring konflikträtten på arbetsmarknaden, kring affären med de utvisade egyptierna o.s.v., o.s.v. Det är förvisso relevant att folkpartiledaren får svara för folkpartiets åsikter på flera politikområden, men det här blev mera en halvmesyr till ”sätta dit Leijonborg”-intervju, än en intervju om den politik han förväntas föra. Trots allt var utbildningspolitiken ett av de profilområden som (fp) gick till val på, och rimligen fick man därför också röster från personer med särskilt intresse för utbildning och forskning.

Men jag antar att sådant inte har samma mediala hippfaktor som attacker på Bildt och fackets rätt att driva konflikter mot tredje part.

Vi är alla djur! februari 21, 2007

Posted by Friskytten in Ideologi och idédiskussion, Utbildning och forskning.
add a comment

Missa för övrigt inte diskussionen kring professor Annica Dahlströms kontroversiella bok ”Könet sitter i hjärnan”. Boken kritiseras av en nyutexaminerad läkare, en student och två forskare på DN debatt: Påhittade fakta om könsbiologi utgör missbruk av forskarroll. Annica Dahlström svarar: Långt färre kvinnliga än manliga genier. En intressant och talande diskussion förs på bloggen Blogge Bloggelito: Könsbiologin gäller alltjämt.

Det intressanta i den här debatten är inte på vilka punkter Dahlström har rätt och fel (mitt personliga intryck, efter att ha sett debatten, men inte läst boken, är att Dahlström i sin grundläggande redogörelse för vetenskapsläget väsentligen har rätt, men att det inte finns stöd för hennes långtgående utomvetenskapliga slutsatser), utan hur debatten förs. Den visar nämligen hur otroligt politiserat ett forskningsområde kan bli, och hur uppfattningar och slutsatser formas utifrån ideologi att en sansad debatt om vetenskapliga resultat nära nog blir omöjlig. Jag hörde en debatt mellan Dahlström och Chrapkowska i radion igår, och det var bland det mest erbarmerliga jag har hört, från båda deltagarna. Det var en dålig politisk diskussion, snarare än den goda vetenskapliga det borde ha varit. Det är inte svårt att finna politiska motiv på båda sidor.

Och den mest träffande observationen i sammanhanget står Nerikes Allehanda för (via Dick Erixon), Biologi och politik bör inte blandas ihop:

Det är trist att denna motsättning mellan det politiskt önskvärda – ett jämställt samhälle – och det vetenskaplig korrekta – att det trots allt finns biologiska skillnader mellan könen – ska behöva stå i motsatsförhållande till varandra. Om forskningen kan belägga aldrig så många skillnader mellan män och kvinnor är det egentligen oväsentligt ur ett politiskt perspektiv. Män och kvinnor ska ha samma rättigheter och skyldigheter och ska alltid bedömas efter personliga kvaliteter och inte efter kön.

Tyvärr finns det de som inte kan hålla isär begreppen. Det lägger ett löjets skimmer över den politiska kampen för bättre jämställdhet om kritiken mot den medicinska vetenskapen förs med ideologiska förtecken. Det är illa om forskningen politiserades ytterligare.

Just så! Det är ett problem i sig när forskningen fängslas av politiska krav. Och framför allt: Mäns och kvinnors lika värde och rätt till jämställdehet och individuell behandling med respekt för integriteten har inget med eventuella statistiska biologiska skillnader mellan gruppen män och gruppen kvinnor att göra. Jämställdhet handlar om respekt för den enskilda människan, att hon aldrig ska särbehandlas på grund av sitt kön.

Ut med politrukerna november 7, 2006

Posted by Friskytten in Ideologi och idédiskussion, Utbildning och forskning.
add a comment

Sydsvenskan rapporterar idag att utbildningsminister Lars Leijonborg påbörjat avpolitiseringen av de svenska universiteten. Visserligen gör man sig inte helt av med den fullständigt vansinniga idén att regeringen ska tillsätta en stor del av ledamöterna i universitetens styrelser, men man skär åtminstone kraftigt ned på det regeringsinflytande som socialdemokraterna byggde upp för att inrätta politisk styrning över universitetens verksamhet.

Lagförslaget minskar regeringens makt över den högre utbildningen. Men förslaget är likväl inte så långtgående som den borgerliga alliansen lovade i valrörelsen.

Då fick högskolorna ett löfte om att de själva skulle utse samtliga femton ledamöter som sitter i varje högskolestyrelse. I det lagförslag som regeringen lägger fram för riksdagen i december sägs i stället att regeringen ska utse minst åtta av ledamöterna ”på högskolestyrelsens förslag”.
– Andemeningen är densamma. Ingen ledamot ska sitta på ett politiskt mandat, säger Peter Honeth, som före valet var universitetsdirektör i Lund.

Bra! Det här är en av de viktiga anledningarna till att Folkpartiet fick min röst i årets riksdagsval. Jag förväntar mig att man fortsätter på den inslagna vägen och slår vakt om universitetens självständighet och integritet, i synnerhet gentemot regeringsmakten.

Naturligtvis är inte alla lika glada. En av de sossar som nu sägs upp från Lunds universitets styrelse, Bo Bernhardsson, surar:

– Det speglar en elitistisk syn på högskolevärlden. Universiteten kan aldrig avpolitiseras. De är en samhällsangelägenhet även om de bedriver fri forskning.

Bo Bernhardsson tycker att det är viktigt att föra en diskussion om universitetens oberoende. Han anser att den debatt som uppstod efter det att statsminister Göran Persson fick en doktorshatt vid Örebro universitet var nyttig.
– Det krävs en ständig strid om den högre utbildningen. Men jag är rädd för att den nya regeringen gör universiteten bara till en angelägenhet för professorer, lärare och några få utvalda direktörer, säger Bernhardsson.

Ett typiskt socialdemokratiskt dubbelfel, ett paradexempel på s-märkt självgodhet och martyrskap. För Bernhardsson och socialdemokraterna är det uppenbarligen otänkbart att något som är en samhällsangelägenhet kan lämnas utan politisk klåfingrighet, som om samhällsangelägenhet och politisering gick hand i hand. Men så är det ju inte. Massor av högst angelägna verksamheter, utan vilka samhället skulle fara betydligt sämre än utan universitet, styrs helt av privata intressen. Dagligvaruhandeln till exempel. Universiteten, ja de inte bara kan avpolitiseras, de måste avpolitiseras för att kunna bevara självständighet och integritet. Och, ja, det är en elitistisk syn på universiteten. Universiteten är till för att producera och lära ut kunskap av högsta möjliga kvalitet. Inget annat. Det betyder inte att universiteten är ”en angelägenhet för professorer, lärare och några få utvalda direktöre.” Tvärtom är det ju en angelägenhet direkt för alla oss tusentalsmänniskor som studerar eller är anstälda vid landets lärosäten, och indirekt en angelägenhet för alla andra. Fria och avpolitiserade universitet är en angelägenhet för oss alla.

Sedan kan man undra var skon egentligen klämmer, för det finns naturligtvis inget som hindrar att Bernhardsson, Allan Larsson och alla andra politiker i universitetsstyrelserna behåller sina uppdrag, men i så fall med universitetens förtroende, och med universiteten som uppdragsgivare. Och då sitter man ju inte längre ett politiskt mandat för att föra politik i universitetsstyrelsen, utan för att man är kompetent att leda ett universitet. Jag ser inget negativt i det.