jump to navigation

Moderata folkpartiet socialisterna? april 21, 2007

Posted by Friskytten in Ideologi och idédiskussion, Partipolitik, Va' i ... !?.
6 comments

Bytte vi inte regering i höstas? Är Nya moderaterna ett täcknamn för smygsosse? Och Folkpartiet liberalerna, har de glömt andra delen av sitt namn igen?

Det är inte utan att man undrar vad som händer i svensk borgerlighet när moderater vill göra a-kassan obligatorisk, och förmenta liberaler vill kvotera ledighet för vård av sjukt barn.

Jag undrar vad det är i försäkringskonceptet som Littorin inte förstått. Problemet med a-kassan är inte att den inte är obligatorisk, utan att den kontrolleras av klåfingriga politiker, samtidigt som den ska vara en försäkring. Konceptet borde renodlas: Antingen ska alla alltid skyddas mot inkomstbortfall på grund av arbetslöshet. I så fall ska vi inte ha någon a-kasseavgift alls, och vi ska inte ha flera olika a-kassor, administrerade av fackföreningar. I så fall ska vi ha en inkomstskatt som täcker utgifter för att betala a-kassa till den som står utan arbete. Punkt. En socialiserad a-kassa, helt enkelt. Det är en socialistisk lösning som minskar människors frihet och som antagligen leder till en oflexibel och poltiskt kontrollerad arbetslöshetsersättning, men det är åtminstone hederligt.

Alternativt låter vi arbetslöshetsförsäkringen vara just en försäkring. I så fall måste man acceptera att vissa personer väljer att stå utanför den försäkringen. Det måste var upp till var och en. I så fall ska man naturligtvis också ha en marknad för arbetslöshetsförsäkringar. Littorin borde bekymra sig mindre över att de som har trygga anställningar inte anser sig behöva arbetslöshetsförsäkring, och mer över att se till att få en flexibel arbetsmarknad där det är lätt att få jobb och lätt att byta jobb. Det är en liberal politik. Nu försöker Littorin göra allt han kan för att det inte ska märkas att regeringen inte längre är (s)-märkt. Det var inte därför vi röstade fram en borgerlig regering, Sven-Otto.

I broderpartiet Folkpartiet liberalerna vill Karin Pilsäter socialisera vården av sjuka barn. Hon anser nämnligen att det är ett stort problem att det inte är exakt 50% av vårddagarna som tas ut av män. Och när folk som får välja fritt inte väljer som politikerna vill, då kastar man omedelbart alla principer överbord och tar fram tvångsmedel för social ingenjörskonst. Folkpartiets liberalism har ibland lite väl stora likheter med en T-ford: ”Du kan få den i vilken färg du vill, bara du väljer svart”, som herr Ford påstås ha sagt. Försvararna för politisk klåfingrighet i (fp) brukar hänvisa till att partiet minsann är socialliberalt. Och det stämmer väl. Problemet är att socialliberal hos vissa folkpartister alltför ofta omtolkas till ”socialistisk när vi tycker att vi vet bäst, och liberal när folk undrar vilken skillnaden är på oss och socialdemokraterna”. Även en socialliberal borde ha någon form av liberal ideologisk förankring, och om inte annat är det väl inte för mycket begärt att ett parti har någon form av ideologisk konsekvens, oavsett vilken ideologi man företräder?

Bortsett från det ideologiskt inkonsekventa i Pilsäters tankevurpa är det dessutom en genuint dålig idé på flera plan:

För det första är det en icke-fråga; det är jämförelsevis inte ett problem att 65% av vårddagarna tas ut av kvinnor. Visst kunde man önska en mer jämställd siffra, men faktum är att på just jämställdhetsområdet finns det betydligt viktigare problem att ta tag i. Gudrun Schymans initiativ att köpa aktier och begära ordet på bolagsstämmor för att bereda väg för fler kvinnor i bolagsstyrelserna framstår som ett under av liberal genialitet i jämförelse. Även socialdemokraten Karl-Petter Thorwaldsson har koll på läget:

–Det är klart att fördelningen gärna skulle vara 50-50. Men den verkliga utmaningen är den stora övergången i deltid som sker hos särskilt låginkomsttagare efter att man fått barn. Den gör att mammor blir otroligt oattraktiva att anställa, säger han.

För det andra är kvotering av vårddagar en praktisk omöjlighet. I många familjer har föräldrarna olika arbetssituationer, och det går inte att planera när ett barn blir sjukt. Hur gör man om mannens vårddagar är förbrukade, ungen blir sjuk och kvinnan inte kan lämna jobbet, medan mannen däremot kan ta med sig det nödvändigaste jobbet hem? För min egen del är ett av flera möjliga framtidsscenarier detta: Jag är akademisk forskare, min flickvän är högstadielärare. Låt oss anta att vi har ett barn som blir sjukt. I många fall innebär det antagligen att jag utan problem kan sitta hemma, medan min flickvän skulle bli tvungen att i hast ställa in lektioner och ordna med vikarie. Då är det kanske inte så konstigt vem som tar den vårddagen. I något annat fall kanske jag är på konferens på en annan kontinent (vilket för en akademiker händer åtminstone någon gång per år). Ska jag så sätta mig på flyget hem om min flickväns vårddagar är slut? Detta bara för att ta ett, låt vara hypotetiskt, exempel. Det kan finnas hur många anledningar som helst till att ett föräldrapar gör ett visst val. Att socialisera och kvotera är att underkänna dessa val, att omyndigförklara föräldrarna.

För det tredje är det politiskt självmord. Detaljregleringar av föräldraförsäkringar, vård av sjuk barn och så vidare är impopulära bland svenska väljare i allmähet och, kan man gissa, bland liberala väljare i synnerhet. Jag la i höstens val en utbildningspolitisk sakfrågeröst på folkpartiet. Den rösten kommer partiet att förlora om sådana här socialiseringsförslag åter blir en bärande del i partiets politik. Varför vill företrädare för ett förment liberalt parti genomföra anti-liberala förslag som dessutom riskerar att skrämma bort de väljare som borde vara lättast att attrahera? Det övergår mitt förstånd.

Andra bloggar om: , , , ,

Annonser

Vissa saker är sig tydligen alltid lika april 19, 2007

Posted by Friskytten in Demokrati, Partipolitik, Va' i ... !?.
1 comment so far

Hos (s)-bloggaren Joel Malmqvist läser jag en alldeles utmärkt bloggpost angående den borgerliga regeringens utnyttjande av utnämningsmakten. Malmqvist påpekar att den borgerliga regeringen inte är ett dugg bättre än den gamla, utan att partitillhörighet och kontakter i regeringen är det avgörande om man vill ha toppjobb i den statliga förvaltningen, med den skillnaden att partiboken i år ska vara blå istället för röd. Det tidigare socialdemokratiska missbruket av utnämningsmakten var förvisso värre, i det avseendet att partiets särställning i kraft av långt och oavbrutet regeringsinnehav givit det möjlighet att sätta djupa spår. Att den borgerliga regeringen följer i de socialdemokratiska fotspåren är ännu värre, ty det är, som Malmqvist säger, hyckleri:

Värst av allt är alliansens hyckleri, att man säger en sak innan valet och sedan gör något helt annat när man själva sitter vid grytorna.

Precis. De borgerliga partierna kritiserade socialdemokraterna hårt på precis den här punkten, men man gör omedelbart likadant själv. Man lovade att införa ett strikt rekryteringsförfarande, men man använder det inte. Det är inget annat än hyckleri. Och då hjälper det inte att försöka slingra sig.

Bättring, kära alliansregering, bättring! Och det snarast! Maktmissbruk är lika fult i borgerliga som socialdemokratiska regeringar.

Varför ljuger polisen? december 3, 2006

Posted by Friskytten in Rättsväsende, Va' i ... !?.
1 comment so far

Det har blivit dags för mig att skaffa ett nytt pass, och jag surfade därför in på Polisens hemsida för att ta reda på information om vilka handlingar som behöver tas med till passexpedition, samt vad som i övrigt gäller för de nya passen. Att information om tider, handlingar och procedurer finns lätt tillgängligt via internet är naturligtvis bra. Likaså är det bra att man har information om hur passen med datachip fungerar, samt svar på några vanliga frågor. Men varför blandar man in vilseledande information och rent skitsnack?

Jodå, det är sant, polisen snackar skit i sin passinformation. Utan vidare efterforskningar finner jag direkt missledande information på två ställen:

Varför måste fotot tas på passexpeditionen?

Fotografering på passexpeditionen säkrar framförallt kvaliteten på fotot men utesluter också risken för personväxling, där en person använder sig av någon annans foto i syfte att skaffa sig ett pass på olaglig väg.

Det senare är naturligtvis alldeles sant, och möjligtvis ett gott skäl, i den mån detta är ett stort problem som inte kan lösas på annat sätt. Att det skulle säkra kvaliteten på fotot är däremot helt enkelt osant. Poliser är inte tränade fotografer. De flesta förmodligen inte ens goda amatörer (i den mån polismannen ifråga inte råkar vara just fotointresserad). Att fotografera är en konst. Det handlar inte bara om rent teknisk kvalitet på bilderna, utan också om att komponera bilden, och att få den som fotograferas att se naturlig ut på fotot. Detta är minst lika viktigt som bildens tekniska kvalitet för att få ett välliknande foto. Det är en förmåga som måste övas upp genom ett genuint intresse. Att påstå att en polisman utan fotografisk träning tar bättre bilder än en utbildad porträttfotograf (vilket är vad polisen de facto påstår) är som att påstå att polisens bilar fungerar bättre om de byggs av en slumpmässigt vald polisman, än av en bilkonstruktör. Med samma resonemang borde polisiära uppgifter utföras av bagare.

Datachippet

Informationen på chippet skyddas av en säkerhetsmekanism. För att öppna chippet måste passet först lämnas över till passkontrollanten. Kontrollanten läser av de maskinläsbara raderna nederst på passets personsida. Informationen används som en nyckel för att öppna och läsa av chippet. Det går inte att läsa av chippet genom att använda avlyssningsutrustning.

Detta leder oss att tro att all information som finns på chippet är fullständigt säker och aldrig kan hamna i orätta händer. Men det är heller inte sant. Datachippet kan läsas av på upp till tio meters avstånd. Informationen är förvisso krypterad, men alldeles nyligen kritiserade experter vid Karlstads universitet krypteringen för att vara för svag. Till yttermera visso är det så att varje gång chippet blir avläst kan alla data som finns där lagras, behandlas och föras vidare. Även om detta sker vid en helt legitim passkontroll finns det inga garantier för vad som händer med informationen. Tidigare var passet ett dokument som lät oss passera nationsgränser, med tillhörande registrering av gränspassagen. Idag är passet ett enda stort fingeravtryck som vi lämnar överallt där passet blir avläst, och detta fingeravtryck innehåller allt mer personlig information, i form av digitala bilder och, i framtiden, ytterligare biometriska data. Naturligtvis är det inte Polismyndighetens sak att spekulera i hur informationen används, men varför försöker man ge sken av att informationen är säkrare än den är?

Det här är inte en kritik mot de nya passen i sig, och inte heller en kritik i sig av de rutiner för passutlämning som finns. Det är möjligt att allting kan motiveras alldeles utmärkt. Men när jag upptäcker sådana här saker dyker frågan osökt upp: Varför vill man inte att vi har så korrekt och saklig information som möjligt? Varför ljuger den myndighet som ska garantera vår trygghet för oss?

За активную работу! november 26, 2006

Posted by Friskytten in Va' i ... !?.
1 comment so far

När jag var i Ryssland för knappt tio år sedan köpte jag en kul liten pin (som jag sedan i sann studentikos anda satte på min teknologmössa) av stereotypt sovjetiskt snitt. Det är en röd kommuniststjärna med den obligatoriska profilbilden av lenin i mässing i mitten. Över nederkanten, vid Lenins hals, går en banderoll med texten ”За активную работу” — ”För ett aktivt arbete”. Mycket Leninistiskt! Jag undrar om jag ska donera den att delas ut som medalj i moderaternas senaste påhitt: ”Landets bästa arbetare”… Kanske skulle Sven-Otto själv vilja fästa den på den stolta arbetarens bröst?

Nej, Nya moderaterna, nya arbetarpartiet, etc., i all ära, men det här är faktiskt bara löjligt, och ger som bonus obehagliga associationer.

[Via HAX]