jump to navigation

Var det utbildningsministern, sa du? mars 3, 2007

Posted by Friskytten in Media, Utbildning och forskning.
add a comment

Jag har just slölyssnat, egentligen sysselsatt med annat, på Ekots lördagsintervju med utbildningsminister Lars Leijonborg. Man undrar om intervjuredaktionen egentligen var medveten om att det var utbildningsministern de intervjuade, för intervjun handlade till allra största delen om annat än utbildnings- och forskningspolitik. Synd, för det hade varit intressant att få höra utbildningsministern få lägga ut texten om vad regeringen egentligen vill på utbildnings- och forskningsområdet. Nu begränsades det istället till en rätt ytlig diskussion om förslag till förändringar i hur öppna universiteten ska tvingas vara om sina forskningsresultat, en enligt min mening avsevärt mindre intressant fråga än t.ex. systemet för forskningsfinansiering (som precis orsakat att en begåvad, senior forskare på min egen avdelning beslutat att ta ett erbjudande om en tjänst på ett utländskt universitet), eller för den delen utvecklingen i skolan. Eller varför inte den i dagarna aktuella satsningen på att få forskningsanläggningen ESS till Lund?

Istället intervjuades Leijonborg avsevärt mer ingående om det mediehaussade debaclet kring Carl Bildts aktier, kring konflikträtten på arbetsmarknaden, kring affären med de utvisade egyptierna o.s.v., o.s.v. Det är förvisso relevant att folkpartiledaren får svara för folkpartiets åsikter på flera politikområden, men det här blev mera en halvmesyr till ”sätta dit Leijonborg”-intervju, än en intervju om den politik han förväntas föra. Trots allt var utbildningspolitiken ett av de profilområden som (fp) gick till val på, och rimligen fick man därför också röster från personer med särskilt intresse för utbildning och forskning.

Men jag antar att sådant inte har samma mediala hippfaktor som attacker på Bildt och fackets rätt att driva konflikter mot tredje part.

Annonser

Om ryssländska byggen av järnvägar, gasledningar och järnridåer februari 25, 2007

Posted by Friskytten in Demokrati, Utrikes.
add a comment

Jag vill starkt rekommendera Per T. Ohlssons utmärkta krönika i dagens Sydsvenskan: En man steg på tåget. Ohlsson skriver mycket träffsäkert och förtjänstfullt om den oroande utvecklingen i Ryssland. Följande stycke säger egentligen allt:

Nästa års presidentval är dock en ren formalitet. Det ryska demokratiexperimentet är avslutat. Parlamentet har kuvats. Det finns inget oberoende rättsväsende och inga oberoende nationella TV-kanaler. Regionala överhuvuden utses inte längre i val utan av presidenten. Putin har gjort Ramzan Kadyrov till ledare i Tjetjenien. Kadyrovs milis anklagas för grova brott mot de mänskliga rättigheterna. Det var hans verksamhet som journalisten Anna Politkovskaja höll på att granska när hon mördades.

Våld och trakasserier med rasistiska förtecken hör till vardagen. I höstas, när en spionaffär lett till starka spänningar mellan Moskva och den västvänliga regeringen i Georgien, svarade Ryssland med att deportera hundratals georgier och tvinga georgiskägda företag att slå igen. Skolpersonal beordrades lämna in listor på elever med georgiska namn. Det civila samhället bryts sönder.

I München varnade Putin för ”en värld där det bara finns en herre, en härskare”. Den världen finns redan. I Ryssland.

Ohlsson tar bladet från munnen och säger som det är: Ryssland är de facto inte en demokrati. Landet bör behandlas därefter. Det är mot bakgrund av detta som det planerade bygget av en rysk gasledning genom Östersjön ska ses, men trots att utrikesdeklarationen uppmärksammade den oroande utvecklingen i Ryssland var utrikesminister Bildt tyst i fråga om gasledningen. Herr utrikesministern borde särskilt läsa och begrunda Ohlssons krönika. Vilka förtjänster en rysk gasledning än må ha väger argumenten mot att låta den byggas en demokratiskt tvivelaktig och makthungrig f.d. supermakt. Ohlsson har förstått detta:

Gasledningen är helt enkelt ett led i Rysslands strävan att återta gamla sovjetiska positioner i Östersjöområdet. Det ligger inte i Sveriges intresse: Rysslands förlust var ju Sveriges största säkerhetspolitiska vinst i modern tid.

Vi är alla djur! februari 21, 2007

Posted by Friskytten in Ideologi och idédiskussion, Utbildning och forskning.
add a comment

Missa för övrigt inte diskussionen kring professor Annica Dahlströms kontroversiella bok ”Könet sitter i hjärnan”. Boken kritiseras av en nyutexaminerad läkare, en student och två forskare på DN debatt: Påhittade fakta om könsbiologi utgör missbruk av forskarroll. Annica Dahlström svarar: Långt färre kvinnliga än manliga genier. En intressant och talande diskussion förs på bloggen Blogge Bloggelito: Könsbiologin gäller alltjämt.

Det intressanta i den här debatten är inte på vilka punkter Dahlström har rätt och fel (mitt personliga intryck, efter att ha sett debatten, men inte läst boken, är att Dahlström i sin grundläggande redogörelse för vetenskapsläget väsentligen har rätt, men att det inte finns stöd för hennes långtgående utomvetenskapliga slutsatser), utan hur debatten förs. Den visar nämligen hur otroligt politiserat ett forskningsområde kan bli, och hur uppfattningar och slutsatser formas utifrån ideologi att en sansad debatt om vetenskapliga resultat nära nog blir omöjlig. Jag hörde en debatt mellan Dahlström och Chrapkowska i radion igår, och det var bland det mest erbarmerliga jag har hört, från båda deltagarna. Det var en dålig politisk diskussion, snarare än den goda vetenskapliga det borde ha varit. Det är inte svårt att finna politiska motiv på båda sidor.

Och den mest träffande observationen i sammanhanget står Nerikes Allehanda för (via Dick Erixon), Biologi och politik bör inte blandas ihop:

Det är trist att denna motsättning mellan det politiskt önskvärda – ett jämställt samhälle – och det vetenskaplig korrekta – att det trots allt finns biologiska skillnader mellan könen – ska behöva stå i motsatsförhållande till varandra. Om forskningen kan belägga aldrig så många skillnader mellan män och kvinnor är det egentligen oväsentligt ur ett politiskt perspektiv. Män och kvinnor ska ha samma rättigheter och skyldigheter och ska alltid bedömas efter personliga kvaliteter och inte efter kön.

Tyvärr finns det de som inte kan hålla isär begreppen. Det lägger ett löjets skimmer över den politiska kampen för bättre jämställdhet om kritiken mot den medicinska vetenskapen förs med ideologiska förtecken. Det är illa om forskningen politiserades ytterligare.

Just så! Det är ett problem i sig när forskningen fängslas av politiska krav. Och framför allt: Mäns och kvinnors lika värde och rätt till jämställdehet och individuell behandling med respekt för integriteten har inget med eventuella statistiska biologiska skillnader mellan gruppen män och gruppen kvinnor att göra. Jämställdhet handlar om respekt för den enskilda människan, att hon aldrig ska särbehandlas på grund av sitt kön.

Nu ska det splittras igen februari 21, 2007

Posted by Friskytten in Media.
add a comment

Dags för en ny splittringsrubrik i dagens SvD: Vårdgarantin splittrar alliansen. Vid närmare läsning av artikeln visar det sig handla om att folkpartiet och centern vill skärpa vårdgarantin så att väntetiden får vara max en månad, medan moderaterna och kristdemokraterna vill hålla kvar nuvarande tre månader ett tag till. Konstigare än så var det inte. Inga hot om att lämna regeringen, inga ultimativa krav, bara något olika åsikter i en sakfråga mellan koalitionsregeringens fyra partier. Och Svd talar om att regeringen splittras! Varför? Har Sveriges journalister fortfarande inte förstått att koalitionsregering innebär att olika partier, men något olika uppfattning om politikens detaljer samarbetar? Att man då och då har lite olika uppfattning och förhandlar om saker ligger liksom i sakens natur. Som vanligt silar media mygg och sväljer kameler när det gäller relativt små åsiktsskillnader mellan de borgerliga partierna respektive de avgrundslika klyftor som på vissa områden finns mellan vänsterpartierna. Man blir så trött.

Vad händer förresten … februari 14, 2007

Posted by Friskytten in Partipolitik.
add a comment

… i folkpartiledningen? Jag har haft en känsla ett tag av att nästa mål för medias krypskytte är Lars Leijonborg. Senast idag skriver Sydvenskan i en notis på ledarsidan att Metro hävdat att det finns planer på att tvinga bort Leijonborg redan vid nästa landsmöte i september. Det är väl utan tvekan så att det finns intern kritik mot Leijonborg, dels för dataintrångsdebaclet (befogat, men knappast tillräckligt för att fälla honom), dels för valresultatet (delvis obefogat, eftersom en stor del av folkpartiets tapp torde bestå av moderater som inte trodde på Bo Lundgren, men nu har återvänt till moderpartiet). En annan, lite mer obehaglig, tanke är att de vänstersocialliberala i partiet som fått stå tillbaka under Leijonborgs något mer konsekvent liberala politik, drömmer sig tillbaka till den tid då partiet vurmade för regeringssamarbete med socialdemokraterna. Det var under den tiden som vi fick en hel uppvisning i social ingenjörskonst från folkpartiet. Det var också på den tiden som väljarsympatierna svek som mest.

Men det är inte utan att jag får en känsla av att en vänstersväng i folkpartiets politik skulle applåderas på vissa håll i media. Det är inte så länge sedan t.ex. Sydsvenskans ledarsida mycket starkt tog ställning för liberal socialism i form av socialdemokratisk-folkpartistiskt samarbete. Kan den nyvunna liberalismen överleva och stärkas i folkpartiet? Och vem driver egentligen utvecklingen?

Rysk idioti februari 14, 2007

Posted by Friskytten in Utrikes.
add a comment

Radion meddelar att Carl Bildt ställer sig helt okritiskt ställer sig odelat positiv till den planerade ryska gasledningen genom Östersjön, genom den svenska ekonomiska zonen, och menar att Sverige på alla sätt bör underlätta för denna ledning. Rysslands ambassadör fick häromdagen spel i Ekot kallade dem som hyser tvivel beträffande det välbetänkta att släppa in en rysk gasledning, med vidhängande underhållsstrukturer och militär på svenskt territorium för idioter. Herr ambassadören må ursäkta, men Ryssland har på senare tid inte precis gjort sig känt för demokratisk och säkerhetspolitisk pålitlighet. Snarare framstår det som att det är utrikesminister Bildt som blivit en rysk idiot, närmare bestämt en sådan som Lenin på sin tid kallade ”nyttiga idioter”, och därmed besannar en del av de farhågor somliga av oss gav uttryck för när han i höstas utsågs till utrikesminister. Bildts sakkompetens är det naturligtvis inget fel på, men det finns ibland anledning att undra om han verkligen har perspektiv på sitt uppdrag som utrikesminister för konungariket Sverige.

Samtidigt skriver Sydsvenskan en av sina mest träffsäkra ledare på länge: Idioti på ryska. Läs och begrunda, herr utrikesministern!

Orwell hade fel januari 25, 2007

Posted by Friskytten in Demokrati, Ideologi och idédiskussion, Rättsväsende.
1 comment so far

Den första dystopiska roman jag läste var George Orwells ”1984”, om ett samhälle som övervakar varje människans minsta steg. Det är skrämmande bild som socialisten Orwell målade upp av det som han såg som riskerna med socialistiska samhällen, såsom de faktiskt såg ut i t.ex. Östtyskland. De dystopiska framtidsåret i Orwells skildring är 1984.

Men Orwell hade fel. Året då övervakningsstaten var ett faktum blev inte 1984, utan 2007. I allt annat hade han väsentligen rätt. Visserligen blev det inte i ett totalitärt samhälle, och det är utan Orwells litterära dramatik och pedagogiska övertydlighet, men det totala övervakningssamhället upprättas här och nu lika fullt. Nu har försvarsminister Mikael Odenberg presenterat ett förslag som ska ge Försvarets Radioanstalt — för övrigt är en militär enhet, och inte en del av rättsväsendet — rätt, i praktiken uppdrag, att till det som kallas avlyssning i kabel, d.v.s. att avlyssna all tele- och datatrafik som passerar in i och ut ur landet. Som modern kommunikation fungerar innebär det i praktiken att precis allting alla svenska gör på internet ska avlyssnas. Och detta utan att finns minsta misstanke om brott eller andra säkerhetshot. Och utan de domstolsbeslut som krävs för polisiär avlyssning idag. Och när detta steg väl är taget är det knappast särskilt långt till allmän avlyssning även av alla telefonsamtal inom landet.

Alla, inklusive du och jag, kommer att avlyssnas och övervakas. Det här är på riktigt nu.

Odenberg lämnar självklart vaga löften om att integriteten inte är hotad av detta. Det är antingen en ren och skär lögn, eller så har Odenberg ingenting lärt och ingenting förstått. Vet Odenberg vad integritet innebär? Jag tvivlar. Redan det faktum att avlyssningen sker är ett intrång i integriteten, alldeles oavsett vad det senare blir av informationen. Odenberg försäkrar oss att Försvarets underrättelsenämnd ska bestämma vad FRA får leta efter, och det ska finnas ett integritetsskyddsråd vid FRA. Men det innebär ju att integriteten utlämnas helt åt övervakarnas godtycke! Integriteten är skyddad bara så länge övervakarna inte anser att de behöver just den informationen. Det är inte ett skydd, det är en rökridå. Och all erfarenhet visar att alla system för övervakning och inhämtning av personlig information kan och kommer att missbrukas. Odenbergs avsikter är säkert helt ärliga, men tyvärr garanterar det ingenting när övervakningen väl är på plats (ett faktum som Anders R Olsson påminde om i sin exposé över dagens journalistik).

Det är hög tid för alla, i synnerhet för oss som röstade borgerligt, att tillskriva våra riksdagsledamöter och statsråd och kräva att Odenbergs lagförslag dras tillbaka eller fälls i kammaren.

Kampanjen fortsätter januari 24, 2007

Posted by Friskytten in Media, Partipolitik.
1 comment so far

Det verkar vara rena tivolit i den svenska pressen. Det går inte en dag utan att man väljer att tolka minsta utspel, minsta antydan till självständigt tänkande och diskussion mellan regeringspartierna som splittring i den borgerliga alliansen, förtroenderas för regeringen, eller på något annat sätt graverande för borgerlighetens sammanhållning. Och kan man inte hitta något sådant kan man alltid hävda att moderaterna dominerar regeringen och har underkuvat de andra partierna. De senaste dagarna har det varit folkpartiledarens utspel om media och presstödet som fått pennorna att glöda lika röda som redaktionerna ibland verkar vara. Idag är det Sydsvenskans Olle Lönnaeus som i sin politikkrönika tror sig förstå sig på läget:

Det är i det läget Lars Leijonborg gör sitt utspel om att helt skrota presstödet — ett renodlat partiförslag som har vet att alla de tre andra partierna i alliansen är emot.

Förklaringen är enkel: Folkpartiet är i desperat behov av uppmärksamhet.

Ja du Olle, det är väl klart att (fp) vill ha uppmärksamhet precis som andra partier, men den implicita jämförelsen med en bortglömd sexåring som hoppar och bankar en smula för att få föräldrarnas uppmärksamhet känns, om du ursäktar, mer än en smula billig. Det är visserligen en smula ovant efter regeringen Persson att ministrar uttalar egna åsikter utan att inhämta chefens godkännande först, men själv väljer jag att se det som ett sundhetstecken. Om inte annat torde det väl visa att tjatet om den moderata dominansen är journalistiskt trams? Alternativet till att diskussionerna inom regeringen — och med en fyrpartiregering är det väl ofrånkomligt att det finns saker att diskutera, och det behöver inte vara en nackdel — förs öppet och de ingående partierna kan föra fram egna förslag, det är ju att alla diskussioner förs bakom lyckta dörrar inom regeringens innersta krets. Då skulle det inte göras några ”splittrande” utspel. Då skulle de ingående partierna verkligen förlora sin identitet. Då skulle den diskussion som nu kan föras av debattörer och allmänhet på basis av de idéer som presenteras vara förbehållen partiledningarna. Då skulle varken journalister, vanliga partimedlemmar eller en intresserad allmänhet kunna följa, kommentera och delta i diskussionen av aktuella idéer, såsom det i viss mån var under Perssons ledning. Kanske är det den ordningen våra journalister skulle föredra? Eller är det bara så att man vill plocka några billiga poäng mot den borgerliga regeringen.

Opinionsbildande public service? januari 10, 2007

Posted by Friskytten in Media.
1 comment so far

DN listar de 20 mest inflytelserika opinionsbildarna i Sverige. På Kulturrevolution konstaterar Carl-Robert Lindgren den slående frånvaron av intellektuella, och överrepresentationen av politiker och proffstyckare. Själv fastnar jag för en annan observation: Journalisterna! Nej, inte ledarskribenterna, de är ju opinionsbildare till yrket. Jag tänker i första hand på 10:e platsen. Där finns ingen mindre än KG Bergström, politikreporter på SvTs Rapportredaktion, och därmed en av Sveriges mest betydande nyhetsjournalister på politikområdet, och dessutom i statlig public service-TV — denna bastion för oberoende, saklig och objektiv bevakning, om man ska tro dess proponenter.

KG Bergström är alltså inte vare sig politiker eller debattör, eller i något annat avseende en person vars uppgift det är att driva åsiktsbildning. Tvärtom är KG Bergström något i sammanhanget så känsligt som politisk nyhetsreporter, d.v.s. hans uppdrag är att objektivt, opartiskt och sakligt meddela och analysera politiska nyheter. Han, om någon, bör undvika att bilda opinion, d.v.s. att torgföra och argumentera för några utvalda åsikter. Detta alldeles särskilt som han genom sin anställning på SvT har att leva upp till public service-idealet. Hans höga placering på DN:s lista över opinionsbildare torde vara ett starkt tecken på att opartisk public service i statlig regi är och förblir ett ouppnåeligt ideal. Just KG Bergström råkar ju dessutom vara en av de mest uppenbart politiskt färgade reportrarna i svenska media överhuvudtaget. Jag minns t.ex. hur han i valrörelsen i höstas, efter en TV-debatt mellan Fredrik Reinfeldt och Göran Persson, tog mindre än tjugo sekunder på sig att utropa den senare till segrare både sakligt och retoriskt, trots att nära nog alla andra bedömare (professionella såväl som lekmän) gjorde motsatt bedömning.

Public service är inte, och kommer aldrig att bli, en säker garant för opartiska, objektiva och fullständiga nyheter. Den enda garantin för det är pluralism på mediemarknaden, så att vi som mediekonsumenter kan ta emot information från flera olika förmedlare.

Det smög sig januari 9, 2007

Posted by Friskytten in Uncategorized.
add a comment

… det blev inte Gunnar Hökmark som ledare för EPP-gruppen i Europaparlamentet. Istället fick vi en jordbrukssubventionskramande fransman. Skräp.

Läs mer om valsåpan hos HAX!